Jeppe

När vi gick ut på kvällen i Hue blev jag glad. Där fanns neonskyltar musik, barer och restauranger. Menyer på engelska och riktigt god mat. Något vi inte sett mycket av på resan. Prislappen hamnar ju därefter, men fortfarande riktigt billigt. Nu kommer vi inte ihåg några siffror, men mat och öl på dyra ställen kostar mindre än bara ölen hade kostat hemma. En öl ute kostar mellan 10 och 30.000dong, vilket motsvarar 4-12kr :)

 

Vi gick hem rätt tidigt eftersom Blombergskan var trött och jag hade dragit på mig nån form av monsun-snuva. Snoken rann som ett vattenfall. Dagen efter mötte vi upp våra vänner vi träffat någon dag tidigare. De skulle bara "köra runt i hue" sa de. Blombergskan var ytterst skeptisk, eftersom mitt sjukdomstillstånd kanske inte tillät långa moppeturer. Jag var entusiastisk och propsade på att åka med. Istället för att bara irra runt, så hade en av Kanadensarna tydligen en plan. Vi åka till en vägs ende. Där fanns någon form av entre och en skylt med "Closed! No entry!" Vi går över det knähöga staketet och fortsätter inåt. En man i polisuniform kommer på en moppe och viftar åt oss att vända. Vi fortsätter förbi honom. Han vänder, kör förbi oss igen och stannar. Denna gång heter det "ticket, 20.000dong each". Omoraliska som vi är betalar vi gladeligen 8-kronorsmutan och fortsätter. Glatt förklarar mannen att vi ska gå vänster när vi kommer upp för backen. Jag inser att vi befinner oss i en stängd, övergiven nöjespark. Bra coolt. En jättebyggnad, typ 4våningar hög, i form av en drake är fylld av grafitti. Alla glasrutor till det som tidigare tyckts vara akvarier är krossade. Vi går vidare och tittar på vattenrutchkanor som förfaller. Våra vänner har valt kläder smartare än oss. De kör shorts å linne. Vi har jeans och jacka. Hett! Kul upplevelse trots monsunsnuvan.

 

På eftermiddagen reser vi vidare mot Da Nang. Genom Hi Van Pass. Bra fin väg. Vi åker i solnedgången. Jag har bra med tur för strax efter vi passerat högsta punkten slutar min moped att driva. Remmen av inser jag. Frihjular en mil nerför, och väl nere hittar vi snabbt en hojmeck. Trots att han är en jävel på att jobba tar det ett par timmar, eftersom han får skicka iväg nån snubbe för att införskaffa delar. 

Kvällen blir lugn. Kollar på andra halvlek av vietnam-japan som spelar forboll på en projektorduk bland mängder av vietnammare. Min snuva föreslår hemgång tidigt, och vi följer rådet.

 

Nu har vi precis käkat lite. Dags att gå å kolla stranden som ligger nån minuts promenad härifrån.

 

Hejj