Jeppe

sjukgymnasten på karolinska sa "-det kan bli en liten knöl här vid nyckelbenet, men det är ingen fara"
Dethär va runt 5 dagar sedan. Idag lessnade jag på att fundera på hur liten en liten knöl är så jag bestämde mig för att ta reda på det.

Efter att ha ringt kors och tvärs, hit och dit, fram å tebax visste jag helt plötsligt att jag skulle till ett plejs i stan.
In i bilen och vred om nyckelen. Bien startar med ett dovt ljud. För att undvika att köra rakt in i rabatten framför min parkeringsruta placerade jag växelväljaren i läge "R". Upp med kopplingen och bilen far bakåt med en helt lagom fart. Väljer läge 1 på på växelväljaren till att börja med. Forsätter sedan framfarten med växelväljaren konstant i olika lägen. Förbi rödljus som lös grönt. Genom rondeller. Över övergångsställen. (här väljer jag att dramatisera texten något för att få en mer spännande läsupplevelse).

I alla fall. lyckas hitta en parkering och framrycker till fots in thru the building entrance. Väl där inne får jag prata med en sickcaretaker. (vem sa att sjuksköterska heter nurse?). Hon tittar, jag betalar 80.-. En läkare ska kolla. Jag betalar 120.- till. Funderar på om jag är på en sjukvårdsinrättning eller i vegas. Funderar på att dubbla, men blir inkastad på röntgen istället.

resultat:



slutsats: mitt nyckelben är av. Det håller på att läka ihop fel.

åtgärd: Ingen. Med tiden kommer det rätta till sig självt. Så länge får jag ha en riktigt sjysst very najs knöl på mitt key bowner.

Här om dagen fick jag tillbaka en minnesbild från olyckan. Det sista jag kom ihåg innan var att jag svängde och sedan gled på asfalten. Nu kommer jag ihåg att där emellan så ser jag även en bil i mötande körfält, samt en taxi bakom den bilen som ser ut att vara påväg att köra om. En mötande taxi i mitt körfält. Känns rätt skönt att veta anledningen till att jag vurpade. Desto mindre bra att jag troligtvis inte kommer kunna övertyga försäkringsbolaget om att detta är sant. Ringde polisen och kollade vad det står i deras papper. Singelolycka, ingen misstanke om brott fick jag till svar samt ett telefonnummer till den ansvarige polismannen. Har försökt nå polismannen idag via telefon utan framgång.

//

började skriva lite om hur dagarna har varit, men fick inte ihop nån underhållande text så det blev CTRL+A, Delete.

Annars e de bra. Har bytt ett par glödlampor.

trevlig helg.

Mjaha. Då har dom dratt ut slangen ut lungan å satt på ett plåster. Därefter fick jag äntligen ta en dusch. Fick även en 3 veckors sjukskrivning. Kommer sakna klockan på sängkanten. Och den elektriska sängen. Och den helt fantastiskt goda maten från menyn som tycks vara oändlig. Längtar redan tills man får cheka in på hospital igen.

så va de me de. hopp å tjo, omkörning i Hjo.

Så. Nyss slet dom ur slangen ur mina inälvor. Så i eftermiddag kan jag fara hem.

Lungsäcken hade börjat gå åt rätt håll, trots att det fortfarande var ett veck på slangen. Trodde den bara var inskjuten en liten bit, men den satt ca 15 cm in i lungan.

aja. återkommer

hejjpa

I eftermiddags kom det in en över och en underläkare.
Dom skulle dra ut slangen i lungan en bit.
Överläkaren förklarade för underläkaren hur hon skulle göra. Det gick väl sådär. Hon var tvungen att sy om slangen med ett stygn. Tråden gick av. Hon lyckades pilla ihop det ändå så nu bör slangen sitta bra. Hon frågade mig om hur det var tejpad innan. Jag kom ihåg på ett ungefär och hon gjorde ungefär som jag sa att det va innan, så det blev säkert lagom bra.

Nu är det bara vänta på ny röntgen imorrn. Återkommer då med hur det gick.

jag ska inte klaga, men Gordon Ramsey hade troligen inte hoppat av glädje efter en middag här.
I korridoren hittade jag tavlan där de skriver upp vilka som ska ha mat och inte, å vad folk ska få.
Jag modifierade min rad 6.2 (till vänster) så nu ser jag fram emot kulinariska måltider framöver.

6.2 endast oxfilé

är inne på dag 4.
Var på lungröntgen kl 10 som vanligt. Hade inte blivit nå bättre. Däremot hittade dom felet. Dräneringsslangen är inkörd för långt, så det har blivit ett veck på den. Nu väntar jag på att dom ska dra ut den ett par centimeter, så kommer jag bli friskare än pippi-långstrump på en pissblink, eller nån dag..

En föredetta arbetskollega från statoil kom oväntat på besök ett par timmar innan besökstiden börjar. När han fick höra det i receptionen la han på med det bredaste dalmål och sa att han gjort allt för att tajma in denhär resan från båårlääänge. Han kom in. Jag fick 2 tidningar, 2 chokladkakor, en påse minimorötter samt en halväten dosa snus och en trevlarns pratstund. tack!

hospitalet dag 3.
Vad har hänt sen jag kom?
I början när jag låg här i sängen hade jag syrgastillförsel i näsan hela tiden via två slangar och en mätare som konstant mätte syresättningen i blodet. Det togs bort dag två. Nu har jag bara dräneringsslangen. Den är ca 1,5m lång och sitter kopplad på ett expansionskärl som hänger på sängkanten som i sin tur är kopplat till undertryck i väggen. Varje gång jag vill förflytta mig från sängen eller dess absoluta närhet måste jag ringa på sköterskan som kommer å drar loss slangen ur väggen. Nån gång har jag fuskat å gjort de själv, men lö personahl upskattar inte detta i den utsträckning som jag skulle önska.

Vid 6 i morse kopplades undertrycket bort för att se vad som hände. Röntgen kl 10 avslöjade att det inte hänt så mycket. Fortfarande ca 3 cm luft mellan lungsäcken och lungan. Dränering tillbaka å undertryck på. Samma sak väntar i morgon.

Medans jag väntar på det roar jag mig med besökare som kommer. Idag har det tidvis varit som en fritidsgård här. Kul att så många vill komma å kolla på en när man e halvmosad=).

Nu har det blivit kväll. Några fossiler tycks ha rullats in i sängar i rummen bredvid. Hon närmast verkar vara dement och skriker på hjälp med ungefär 12 sekunders intervall. Personalen försöker förgäves få henne att använda ringklockan istället. Det ska ringas hit å dit. Andningsmaskinen hemifån måste komma hit. medecinerna hemifrån. Alla försök att få henne att fatta att de har en och annan medecin samt andningsmaskin på hospitalet tycks också vara förgäves. Visst, det är väl synd om henne för att hon är gammal och virrig, men måste ju va lika synd om mig som omöjligt kan hålla mig för skratt när hon ropar med de mest underhållande röster. Mitt brutna revben uppskattar inte skratt lika mycket som mitt sinne.

Vid ett tillfälle frågade hon personalen om hon ringer för mycket. Den mycket tillmötesgående sköterskan svarade glatt "-nej, det är väl lite lagom". Skönt att veta att jag har typ 3276 rigningar tillgodo, som drar mig för att ringa varje gång.

Ligger en kille bredvid mig från ethiopien (stavning?). Han är född 92. Blev rånad i rinkeby. Kan ingen svenska. Har en käkfraktur. Saknar pass och personnummer. Jobbigt läge för stackarn.

Vill ha en bild me idag också. Försökte få till en på expansionskärlet där min lungvätska kommer. Skicket på bilden är nog ungefär som skicket på min motorcykel:



tack för besöken idag.

full mutter!

Jaha. Som många redan hört så har jag lagt ikull motorcykeln. Såhär va det:



Vi va ett gäng som for ut och åkte i lördags. Kan erkänna att jag med flera "låg på rätt bra" en stund. Hade jag ramlat då hade det varit "lättsmält". Så länge jag "låg på" gick allt bra.

Vi svängde mot stockholm på gamla stockholmsvägen i märsta. Vid golfbanan rosersberg körde jag lungt. Vägen svänger först medium höger och därefter medium vänster. jag tog högerkurvan i lungt tempo och fortsatte lungt svänga vänster. I vänsterkurvan händer något. Jag hinner inte ens reagera. Jag kommer ihåg att jag går in i kurvan. Nästa tanke är, -"jaha, det är såhär det känns att åka på rygg." Jag tänker även att det är tur att jag glider, för då kommer jag kunna resa mig när jag stannar och skaka av mig kraschen, typ som i roadracing när dom lägger ikull. Dock så glider jag bara en bit. Sen hugger det. Jag tror att jag snurrar som en koldolme typ 3 varv innan jag slår i asfalten ordentligt igen. Efter den smällen får jag några smällar till innan jag ligger still i diket.

Jag har tappat luften och ligger och tittar upp i himlen. Jag vet att jag är i chock och undviker således att få panik av att jag inte kan andas. Jag fustar troligen som en födande noshörning ett tag. Sedan börjar jag kunna andas försiktigt igen. Killen som låg bakom mig när vi åkte kommer fram och öppnar visiret. Jag ligger still. Jag har ont så jag väljer att ligga kvar lite grann å känna efter:
Höger ben, -ok.
Vänster ben, -ok, känns lite svett av friktionsvärmen då jag gled på asfalten bara.
Höger arm, -ok.
Höger axel, inte ok, nåt brutet troligen.
Nacken, troligen ok. Vill inte röra för mycket.
Vänster arm, ok, ont i handen dock.
Vänster axel, -smärta. I axeln och ner i bröstet.
Medans jag ligger här och utvärderar mina skador, känner att jag kan röra på tår och fingrar kommer det fram folk. Alla säger åt mig att ligga still. Det gör jag. Jag ligger å tittar upp i himlen. Ligger för jävla oskönt dock eftersom jag ligger med vänster axel, den del jag har ondast i, ner i en svacka. Kommer fram nån som är sjuksköterka och är närvarande. Säger att dom har ringt ambulans som är på väg. Kommer fram en brandman som sätter sig på knä, med ena knät på min handske. Nära den onda handen där =). Resten av gänget som var med och åkte kommer. Ambulansen kommer.
Äntligen tar dom av mig hjälmen. Bökar å donar. Skär upp skinnstället. Lägger mig på en filt. Därefter på en bår. Hela tiden kollar jag upp på samma ställe i himlen. Dom lägger mig i något som jag uppfattar som en gummibåt, som man blåser upp inåt, så jag ligger still. Upp på en ambulansbår. Håller på att bli överkörd när jag dras in i ambulansen. Eller jag ser ju fortfarande bara himlen, men tolkar det så när bår-föraren säger "-oj" och jag känner en bil svicha förbi. Dom pular in mig i ambulansen. Mina intryck hittils mer än vad jag skrivit är att det är mycket folk. Alla pratar över mitt huvud. Jag ser nästan ingen. Mina polare säger att dom tar hand om hojjen. Sjuksköterskan försöker föra bort nån som röker. Jag ligger still. Svarar på vilken veckodag det är. Säger mitt personnummer till en polis. Pratar. Håller mig vaken. Alla är omtänksamma å hjälpsamma. 

Hela tiden känner jag att jag har lite slem i halsen, så det är tungt att prata. Slemmet och att jag tappat luften är det jag vet vid denhär tiden som gör det jobbigt. Nån pratar utifrån ambulansen men jag vet inte om det är med mig. Det sista han säger är, nej, nu är han borta. Då hör jag vem det är å förstår att det är jag som blir tilltalad. Aja. Ihop me dörrarna så far vi. Jag får syrgas. Underlättar andningen.

Ambulanssköterskan berättar att det kommer va en massa folk när vi kommer fram. -Fan va najs, säger jag och ber henne rätta till syrgasmasken som petar mig i ögat likt en super-evil fyraåring.

Ambulanssköterskan lurades inte. Inne på akuten är det mängder med folk. Alla ska undersöka mig samtidigt. Nån klämmer på fötterna, ber mig röra på tårna och frågar om det gör ont. Samtidigt klämmer nån på axeln och frågar hur det känns. Medans vill en tredje att jag ska rabbla upp mitt personnummer för förtiotolvte gången. Aja in på nån röntgen, ut igen, lyft dethär armen så vi får röntga lungan. Det går inte svarar jag. Jo du måste säger nån. Men nån annan sa ju att nyckelbenet är brutet och att jag inte får lyfta. Nån sätter i dränering i ena lungsäcken.

Efter kaoset blir jag förd i sängen jag för närvarande ligger i in på detta rum. Höger nyckelben är brutet. Ett revben på vänster sida är brutet på två ställen, vilket gör att jag fått "pånka på lungan". Eller jag har inte förstått exakt. Dom sa nåt om att det är luft vid lungan på fel ställe så jag har en genomskinlig dräneringsslang där det än så länge kommit ca 2 dl av nån rödaktig vätska. Efter omständigheterna mår jag bra. Jobbigt att vara kopplad till dräneringstanken dock. Måste ju ringa på sköterska så dom tar bort de en snabbis så fort jag vill gå mer än 2 steg från sängen. imorrn ska det kontroll-röntgas. Ska ligga kvar här så länge lungan behöver dräneras. bedömt 2-7 dagar.

sådär. så ligger det till. får inte ha mobiltelefon på, så är det nån som har vägarna och vill kika in på ett besök så e de bara att skriva ett mess på fejjan.

Är det nån som vill köpa en triumph speed triple i något sämre skick än mint-kondition är ni också välkomna att höra av er.

Till sist kan jag dela med mig av känslan att det känns surt att jag gick ikull när jag körde lungt. Hade kännts mer värt att vurpa om man hade legat på som fan och gått över gränsen. Nu vet jag inte vad som hände. Hörde av en som var med och åkte att det låg några relativt stora stenar(/grus) i kurvan där jag ramlade. Antagligen har jag kört på en sån. Med det var inte fullt med lösgrus. Det hade jag sett. Nu såg jag inget speciellt. Helt plötsligt gled jag på rygg, utan att ha vejjat för nåt eller bromsat för något.


kör hårt. //jeppe