-Bilder-
har tatt några bilder jag tänkte dela me mig av..
lyckades boka en plats som passade på vägen ner..
hann me en visit i guds hus på vägen (abu dabi)
större heltäckningsmatta än i mitt vardagsrum.. nån sa att mattan väger 40 ton..
en kaffepaus endes vägen..
en jävel som borde klippa sig å skaffa ett jobb..
Utvecklingen på jordbruksfronten ligger nån timme efter Sverige.. Här slår dom oftast med skära, har bara sett enstaka liar.. trasporter sker med dromedar eller åsna..
ibland kan de va tight mellan villorna..
tillslut var vi framme..
sen for vi hem.
första tiden
Onsdagen började med en fin frulle och sen förbi en gajgantisk mosk'e innan det var dags att hoppa på affe-planet. Kvällen på campen ängnades åt att återfinna min utrustning samt en genomgång.
Torsdagen bestod bara av genomgångar av rutiner och annan "need to know -info" På morgonen när jag gick ut vid 7-tiden fick jag "semesterkänsla". Sol å lika varmt som den varmaste sommardag i Sverige fast solen inte hade varit uppe länge. Kändes som man skulle ägna dagen på plajjan med ett par bira, volleyboll, sol å bad. Men det blev genomgångar som sagt. Den mest intressanta var den i "cultural awereness" som hölls av en Afghan. Som han sa: "Dethär landet har invarderat många gånger. Först av Britterna, sen av Ryssarna och därefter av Talibanerna". När man pratar med männskor i Sverige som är mot vår närvaro i Afghanistan har de som ett argument att vi inte bör komma och invardera deras land igen, utan låta dom ha det som dom vill. Verkligheten är dock den att det är Talibanerna som invarderat och vi som hjälper folket att återfå sitt land. Man får klart känslan av att locals i allmänhet är possitivt inställda till vår närvaro.
Fredagen blev första dagen utanför murarna. Var tvungen att sansa mig för att inte ta ut mig helt i värmen, trots att jag drack som en kamel, när vi levererade en container. Intrycken för dagen var fantastiska vyer och glada barn som vinkade. Vägarna varierar enormt i kvalité. Allt från fin asfalt till "ofarbar". För lokalbefolkningen går dagarna som vanligt och många gånger får man påminna sig om att man befinner sig i ett "orolig område"
Lördagen: Efter några få timmars sömn var det dags för nästa visit utanför campen. Landskapet är platt till stor del med omväxlande fält och öken. På håll ser bergen nästan data-animerade tu med mjuka former och fina färger.
Idag, Söndag, har det varit lite lugnare. Tagit hand om saker inne på campen och förberett kommande uppgifter.
Maten är bra, AC:n funkar, sol ute.. kanon helt enkelt.
hoppas ni inte regnar bort hemma//
framme
Någon frågade vad jag ska göra i Afghanistan och svaret är att jag är en del av ISAF vars uppgift är att stödja Afghanistans regering att skapa säkerhet om man ska sammanfatta det till en mening.
Nu tänkte jag bara skriva några snabba rader innan det är dags för sängen. Har vart fullt ös sen jag kom. Idag vid lunch var första gången jag hann sätta mig ner å ta en kaaffe å bara ta de lungt en sväng.
Annars började min tid här med en dags genomgångar.
Dagen efter körde vi ut en container och idag har vi kört div. mtrl.
Fullt ös har de vart som sagt, så får se om jag kommer ihåg och orkar skriva mer ner senare. Första intrycken har i alla fall varit positiva. Bra värme, just nu känner jag mig som en het stekpanna i fejjan, å det är ju passande (internt skämt) =) Tar på att va ute i solen när det är runt 40 grader i skuggan.
Nu är det dags att sova. Har jag tur kanske jag hinner packa upp mina väskor imorrn.
dåligt skrivet å osammanhängande, men de är ju nåt i alla fall.
stay hot//
dagens bedrifter
Jag framryckte till regementet i en hissnande fart i min mycket exklusiva automobil av civil typ-->
Framme på regementet samverkade jag med utlandsstyrkans läkare som godkände mig i tjänstbarhetsbedömningen. Den bestod i att visa rörlighet i armen samt styrka i händerna.
Läkaren, en lättvikts-kvinna i sina bästa år, bad mig hålla hennes händer i mina å trycka. Jag tröck hårdare å hårdare tills hon sa till att de va bra. Sen sa hon "-igen". Jag trodde hon tyckte at
t jag tryckt för löst, så jag tog i. "-Aj ajaj, bra så" sa hon. Sen skakade hon om händerna med jämna mellanrum av smärta tills allt va klart. Efter att jag va klar me henne fick jag en ta en dukoralshot (koleravaccin) innan jag for.
När jag lagt ut på E4:an norr ut kom jag å tänka på min utrustning som ingen riktigt vet vars den finns. Svängde in på F16/JSS Uppsala, därifrån allt utlandsstyrkemateriel skickas. Surfade in genom grinden på en räkmacka efter att ha skrämt livet ur stackaren i vakten som satt å sov och fick en brun substans i fillingarna då jag knackade lätt på rutan. Visade mitt passerkort och satte sikte mot godset. Där vart jag mycket väl bemött och fick reda på att mina väskor skickats igår och blivit mottagna idag.
Nu ska jag gå å packa ett par hawai-shorts.
Sköt om er//
klart å betar´t
Ringde vid mitt på dagen och nån timme senare fick jag en resa mailad till mig. Var dock fel datum, så ringde igen så rättade dom till de å jag fick en ny resa. Nu är det alltså bara tjänstbarhetsbedömningen kvar. allt annat e klart för take-off.
//J
onsdag
Nu har jag varit i kontakt med HR/Prehab eller va de heter, å dom skulle boka resa åt mig..
Så under förutsättning att jag blir godkänd på tjänstbarhetsbedömningen som äger rum måndag kl13.20 kommer jag att åka på tisdag.
Man ska inte rop hejj, men som en av mina gruppmedlemmar hade uttryckt det: Imorgon kan man säga att imorgon åker jag. (eftersom helgen inte räknas å måndagar går så fort eller nå...)
simma soft //
inget hinder..
Litade inte på att få en journalkopia hemskickad från sjukhuset eftersom det inte dök upp nån senast de skulle skicka så jag ringde å va trevlig mot någon på journalarkivet istället. Den trevlige herren var mycket hjälpsam och ringde sjukhuset å såg till att sekreteraren fick ner det läkaren dikterat i journalen. Sedan gjorde han ett undantag och lät mig komma och hämta journalen istället för att skicka den med rekomenderat brev som är den vanliga rutinen. När jag kom hem låg såklart samma papper i brevlådan från sjukhuset.
Det jag väntar på nu är min tid hos försvarets läkare som inte under några omständigheter kunde bli tidigare än måndag 13.20. Då ska hon göra en tjänstbarhetsbedömning. Jag tycker det ser ljust ut då det i journalen står : "... Jag förklarar att jag ser inget hinder för detta (afghanistan-mission( min anm.)) då inskränkningen i armbågen inte har någon praktisk betydelse och förväntas successivt bli bättre."
Nu försöker jag få tag i någon som kan boka in mig på en resa. Gäller ju att ligga på förhand, så jag har en resa bokad om jag blir godkänd av försvars-läkaren.
rocka på//
måndag
De jag väntar på nu är att försvarets läkare ska ringa mig. Förra veckan på måndagen var jag in på sjukhuset för att det stod i min journal att jag skulle höra av mig om extensionsdefekten kvarstod. Blev lovad att dom skulle höra av sig på tisdagen. Inget hände. Jag ringde dem på onsdagen och på torsdagen fick jag äntligen prata med en läkare. Han sade att extensionsdefekten jag har (dvs att jag inte kan sträcka utarmen rakt) beror på den inre blödning jag haft när jag bröt armbågen. Efter som jag kan vrida handen fullt åt båda håll tyder det på att benbrottet är helt läkt. Det kan ta lång tid att få ut armen rakt, men det är inget som begränsar mig. Läkaren tykte att jag är redo för att åka. Han skulle skriva ner detta i min journal och skicka en kopia. För säkerhets skull beställde jag en kopia på internet också. När den kommer ska jag ringa och jaga på försvarets läkare så jag får komma dit och göra en tjänstbarhetsbedömning.
full mutter//
