Plötsligt händer det..
Räknar efter och kommer fram till att jag varit i Afrika i 12 dagar. Nu är jag på en plats som har internet som duger för att ladda upp några rader här. Därför kommer alla gamla anteckningar upp idag.
Vi är på Zanzibar, en ö utanför Tanzania. Hit har vi inte med de rosa bussarna utan vi bor på ett hyfsat fancy ställe. Just nu sitter jag bredvid poolen. 50m längre ner ligger havet. Dagen har jag ägnat åt följande:
Frukost
Gick en sväng på stranden påväg mot stället där de har havsskölpaddor i pölar som de fångat. De skulle ha 5 dollar för inträde, å efter som jag inte var sugen på att se några gamla turtles som Afrikanarna har dragit upp r deras naturliga miljö struntade jag i att gå in liksom de flesta andra som var med. Istället va vi ett par stycken som lattjade med några barn. Därefter kom jag på hur fantastiskt det skulle vara med ett glas färsk mago-juce å en skvätt rom i. Tillbaka på stranden. Genom odören av död fisk. En local berättar att de behandlar båtarna med en blandning av olja och en vecka gamla fisk-inälvor för att inte termiterna ska käka upp skrovet när det blir ebb och båtarna blir liggande på botten.
Hittar ett hak som har mango och rom. Dock funkar inte strömmen för närvarande så vi väntar lite medans de ska lösa problemet. Jag erbjuder min hjälp och går till baksidan där jag möts av två Afrikaner som meckar med elverket. Ägaren av stället tror dock, som jag, att problemet är att de låtit grannen koppla in sig på elverket för att de behövde ström tillfälligt. Afrikanerna pekar dock på en pryl i elverket å säger att "this part is the problem". Vi går till nästa ställe. Det visar sig att det är grannen som lånat ström, så de har inte heller ström till mixern som är en förutsättning för den dryck jag har på hornhinnan. Vi går vidare igen. Hittar ett ställe som har ström. Dock har de varken nago eller rom. Tar en Passionsfruktjuice och en pizza istället.
Nu känns det som hög tid för poolen eller havet.
Ikväll full moon party!
tjaa.
Busssresan hela dan gick bra. Stolarna i bussen är vänta mot varandra med ett bord emellan så man kan spela kort eller så om man är lagd åt det hållet. Är man en tröttmössa finns ett par ligg-platser också. Musiken flödar och folk flyttar runt i bussen så det blir inte alls så tråkigt som det kan låta att åka buss. Resan startade vid 7 på morgonen och vi var frame vid 21, så en heldag blev det. Efter mörkrets inbrott hade vi nått en stad. Massa folk i rörelse. Mellan de stillastående bilarna gick försäljare med diverse produkter i en korg på huvudet. Produkterna salfördes till folk i kön. Såklart kände jag ett kall att prova föstershopping nu när ordet givits en ny innebörd, så jag stack ut huvet genom bussfönstret och slog till på en onödigt sliskig mango-juice för under 3 Svenska kronor.
Så var vi framme där vi skulle bo. Alla är utsvultna så matlaget vevar igång fältköket direkt. Jag har redan reflekterat över att det luktar friskt, hav, men jag vet inte vars havet är. Jag funderar inte på det utan istället på vars det kan finnas en toalett. Jag ser ett hörn, så jag går runt det. Runt hörnet ser jag en båt. Min fenomenala slutledningsförmåga säger mig att havet bör vara nära. Jag tittar vänster. HAV! Jag får ett lyckorus och springer med mina tranben i en fantastisk löp-stil ner till vattnet. Det är varmt. Bra tänker jag och letar upp toan. Det blir sent så vi kryper till sängs på busstaket.
Dagen efter gör vi inte mycket. Skönt. Kör lite volleyboll på morgonen. Steker på fläsket (solar) å äter lunch. För första gången i Afrika blir jag possitivt överaskad av maten. Tiggerräkor i en sås med vitlöksbröd. Lyckat. På eftermiddagen tar jag en joggingtur barfota på stranden. För att denna resa inte ska bli allt för hälsosam kompeserar jag detta tilltag med visst alkoholintag till middagen och därefter kommande pratstund som mer och mer blir till en fest. Alla är dock rätt trötta och vill spara sig till Zansibar så vid midnatt ger vi upp och byter ut aktiviteten mot sovning.
Det va bra drag i bussen på vägen till Tanzania. Resan var 35 mil säger ryktet. Allsång dans samt ett tidsrekord i gränsen. Vi kommer fram till ett fint ställe där bussarna parkeras. Stället är nån form av hotell/camping. Vi bor i bussarna med det finns run att hyra. Sället har även pool. Jag slås över den kraftiga kontrasten av hur bra vi har det innanför ställets murar jämfört med stackarna som sitter utanför och tillverkar singel för hand. Det är bedömt runt 30 människor som jobbbar med att tillverka grus utan en enda maskin. Männen hugger ut stenblock och kvinnorna krossar stenarna till lagom stora grusbitar. Ovärdigt. Vi har lite mat kvar sen lunchen så en herre går ut med vår överblivna mat till stenhuggarna. Alla släpper det dom håller på med och rusar mot maten. Dagen efter får man välja hur vida man vill med på safari i en krater eller inte. Kratern är över en mil i diameter och har branta kanter så djuren som bor där i lever sitt liv där. De flesta ska med dit så jag hänger också med. Vi ser massa zebror, gnuer, lejjon å grejjer. Jag tycker det känns rätt lika den förra safarin så jag är inte alls lika lyrisk som många andra i safaribilen jag åker i. En annan bidragande orsak kan vara att jag är sjuk. Tror jag kan fått en sväng av cholera eftersom jag blev sjukt dålig i magen efter att ha tagit sista dosen av vaccinet. Får febersymtom illamående och yrsel förutom att allt jag stopar i mig går rätt igenom. Efter att tagit vaccinet fick jag den briljanta ideén att ta en joggingtur samt bada i poolen där vattnet inte kändes süperfräscht. När vi är tillbaka från safarin och pratar om upplevelsen är folk nöjda. Än en gång visar det sig hur olika man tar in omgivningen. En av pensionärskvinnorna berättar att hon nästan blev tårögd när vi såg en elefant som såg bra gammal å sliten ut. Själv tycker jag att det är naturens gång att människor och djur blir gamla. Jag säger att jag snarare blir tårögd av att folk sitter å krossar sten med en hammare dagarna i enda. De har ju i alla fall ett jobb säger dom. Ja, sant, de har ett jobb, men ett jobb som inte ens ger tillräckligt med pengar för att hålla sig mätt är klart ovärdigt enligt min mening. En annan sak som kommer upp för diskussion är skoluniformer som alla skolbarn bär här. En kvinna tyckar att barnen är så fina i sina uniformer. Mig retar det enormt att de måste ha uniform, som enligt safaribilschauffören kostar 200US dollar om året. Många har inte råd att gå i skolan, för att uniformen kostar för mycket. Sjukt enligt mig. Fina uniformer enligt andra. Alla tolkar vi våra intryck olika. Idag ska vi åka buss. Hela dan. 65mil. hejjpa!
Vi lastas in i ett gäng minibussar och påbörjar framryckning mot Masai-Mara (stavning?). Resan är runt 20 mil. I början är det asfaltsväg i hygglig kvalité. Sista timmen eller om det var timmarna var på gropig grusväg. Jävlar va den gamla toyotan fick gå. Helt fantastiskt att alla minibussar klarade av resan dit, safarin, och resan hem. Efter en kort safarisväng inkvarterades vi i mysiga små rum med nätt till fönster. Djurfloran inne i rummet var rik. Där fanns alla möjliga små och större kryp. Jag gick å sa till alla att det är bra med fladdermus/råtta/ödla/skalbagge/okänd insekt för att de äter upp malariamyggorna. Dagen efter va det heldagssafari. Vi såg några döda djur och många levande. Simba, Dumbo, Pumba, Randiga hästar mm..
Dagen efter fick vi besöka en Masai-by. Masaierna är urinvånarna som lever lika idag som för 1000 år sedan. In i kobajshydda, dansa dans, pruta på krimskrams mm. En tabbe jag gjorde va att inte ta med mig massa prylar jag inte behöver. Här funkar nämligen bytelhandel lika bra som pengar. Å de e ju klar roligare å byta bort nån gammal t-shirt än betala me en papperspeng.
Vi for tillbaka till campingen där de rosa bussarna stod och sov där efter en snabbvisit på köpcentret. Nu sitter vi i busen påväg mot Tanzania.
Möter upp de övriga resenärerna på Arlanda. Flyger via kairo och nåt ställe i Ethiopien. På flygplatsen i Ethiopien börjar man inse att man är i Afrika. Skyltningen i tax-free butikerna är inte alls så fancy som på andra flygplatser jag besökt. Ser nån gammal halvrutten gordons gin display. I övrigt känns det nästan som en marknad. Efter snabbkiken på butikerna sätter jag mig med ett gäng och väntar. Bredvid oss är ett rökrum. Dörr saknas. Tak saknas. Ett fjantigt utsug sitter på ett par naj-trådar. Folk står i eller utanför rummet å blossar. Andra skiter fullständigt i rökförbudet och röker där de känner för det. Vi anländer i Nairobi-Kanya. Får syn på ett par fjantigt målade bussar. Rosa. MUUU-eee-Heee! Faen. De e ju dom jag ska åka me. Aja. In i den ena av de två bussarna. Mycke folk. Mycke packning. Lite sömn hos samtliga resenärer gör stämningen dämpad, men god. Vi åker buss i nån timme innan vi är framme på nån form av camping. Folk fipplar med sin materiel och bussarna görs i ordning för natten. Därefter bjuds det på välkomstmiddag på en närliggande restaurang. Afrikansk föda utspisas. Därefter hem till bussen för sovning. Dag 2. Upp på morgongen till en oväntat stor frukost som tillagats av matlag 1. Trycker in en macka å youghert i ansiktet. Reseledningen har beställt 15 taxibilar. Jag hoppar in i en av dem tillsammans med 3 andra av de runt 60 i gruppen. Färden bär till en slum-del av Nairobi. Sopor ligger längs gatorna. Folk sitter i skjul å lagar skor som ser ut som de skulle kastas för evigheter sedan. Färden går vidare till fots genom kåkstaden till en skola. Vissa av barnen bodde i skolan. Deras skoluniformer var snäppet fräschare än trasor. Alla barn var mycket glada dock och älskade vara med på bild. Vi blev runtvallade i klassrummen där klasserna tackade oss för vårat besök med korta sångstycken. Själv funderade jag på om de inte vore bättre som de lärde barnen något istället för att alla klasser slulle tacka oss och fråga vad vi heter. Därefter hade de ett uppträdande med "musik" och dans. Nästan alla barn är glada och stämmningen är hög. Trots detta kan jag inte undgå att beröras av hur fattiga dessa barn är. Hur lite de har. Och ändå är det ju inte barnen inne på skolan som har de värst. Alla barn går ju inte i skolan så det finns barn som har det klart värre. På vägen där ifrån lägger jag märke till att det ser ut som att väldigt många har tvi sitt plåtskjul. Tv-antenn har de i alla fall. Går förbi ett skjul där en man, låt oss kalla honom Ernst, står och lagar en gammal 15-tums tjocktv. Såna som vi kastar på varann hemma innan vi går å köper en ny superslism-smart-led-plasma-lava-LCD-ADHD-tv. Vi drar vidare i taxin till en girafferia. Man får mata girafferna. Jag sätter en giraffgodis i munnen och får en puss av giraffen. Jag sätter mig i en lektionssal och får lära mig klart imponerande fakta om giraffer. T ex. är deras bakben sjukt kraftiga. Vi känner å en skelettbit som är stentung och får lära oss att en spark- pam!- sen är lejonet dött. Giraffer sover bara 5-20 minuter per dygn, och om de skulle lägga sig med huvet på marken å ta en tupplur på nån timme skulle de dö. Dom måste hålla huvet högt. Vidare till en galleria. Jag köper en toffla, eller två om man ska va noga. Slår även till på ett påslakan så jag slipper bli ångkokt i sovsäcken i natt igen. Tillbaka hit till bussen. Hela dagen hade vi en taxi som väntade på oss när vi höll på me nån aktivitet. Detta kostade oss 170.- i var. Imorrn ska vi på nån form av safari. så lång//
