rålling on
Busssresan hela dan gick bra. Stolarna i bussen är vänta mot varandra med ett bord emellan så man kan spela kort eller så om man är lagd åt det hållet. Är man en tröttmössa finns ett par ligg-platser också. Musiken flödar och folk flyttar runt i bussen så det blir inte alls så tråkigt som det kan låta att åka buss. Resan startade vid 7 på morgonen och vi var frame vid 21, så en heldag blev det. Efter mörkrets inbrott hade vi nått en stad. Massa folk i rörelse. Mellan de stillastående bilarna gick försäljare med diverse produkter i en korg på huvudet. Produkterna salfördes till folk i kön. Såklart kände jag ett kall att prova föstershopping nu när ordet givits en ny innebörd, så jag stack ut huvet genom bussfönstret och slog till på en onödigt sliskig mango-juice för under 3 Svenska kronor.
Så var vi framme där vi skulle bo. Alla är utsvultna så matlaget vevar igång fältköket direkt. Jag har redan reflekterat över att det luktar friskt, hav, men jag vet inte vars havet är. Jag funderar inte på det utan istället på vars det kan finnas en toalett. Jag ser ett hörn, så jag går runt det. Runt hörnet ser jag en båt. Min fenomenala slutledningsförmåga säger mig att havet bör vara nära. Jag tittar vänster. HAV! Jag får ett lyckorus och springer med mina tranben i en fantastisk löp-stil ner till vattnet. Det är varmt. Bra tänker jag och letar upp toan. Det blir sent så vi kryper till sängs på busstaket.
Dagen efter gör vi inte mycket. Skönt. Kör lite volleyboll på morgonen. Steker på fläsket (solar) å äter lunch. För första gången i Afrika blir jag possitivt överaskad av maten. Tiggerräkor i en sås med vitlöksbröd. Lyckat. På eftermiddagen tar jag en joggingtur barfota på stranden. För att denna resa inte ska bli allt för hälsosam kompeserar jag detta tilltag med visst alkoholintag till middagen och därefter kommande pratstund som mer och mer blir till en fest. Alla är dock rätt trötta och vill spara sig till Zansibar så vid midnatt ger vi upp och byter ut aktiviteten mot sovning.
