Jeppe

Möter upp de övriga resenärerna på Arlanda. Flyger via kairo och nåt ställe i Ethiopien. På flygplatsen i Ethiopien börjar man inse att man är i Afrika. Skyltningen i tax-free butikerna är inte alls så fancy som på andra flygplatser jag besökt. Ser nån gammal halvrutten gordons gin display. I övrigt känns det nästan som en marknad. Efter snabbkiken på butikerna sätter jag mig med ett gäng och väntar. Bredvid oss är ett rökrum. Dörr saknas. Tak saknas. Ett fjantigt utsug sitter på ett par naj-trådar. Folk står i eller utanför rummet å blossar. Andra skiter fullständigt i rökförbudet och röker där de känner för det. Vi anländer i Nairobi-Kanya. Får syn på ett par fjantigt målade bussar. Rosa. MUUU-eee-Heee! Faen. De e ju dom jag ska åka me. Aja. In i den ena av de två bussarna. Mycke folk. Mycke packning. Lite sömn hos samtliga resenärer gör stämningen dämpad, men god. Vi åker buss i nån timme innan vi är framme på nån form av camping. Folk fipplar med sin materiel och bussarna görs i ordning för natten. Därefter bjuds det på välkomstmiddag på en närliggande restaurang. Afrikansk föda utspisas. Därefter hem till bussen för sovning. Dag 2. Upp på morgongen till en oväntat stor frukost som tillagats av matlag 1. Trycker in en macka å youghert i ansiktet. Reseledningen har beställt 15 taxibilar. Jag hoppar in i en av dem tillsammans med 3 andra av de runt 60 i gruppen. Färden bär till en slum-del av Nairobi. Sopor ligger längs gatorna. Folk sitter i skjul å lagar skor som ser ut som de skulle kastas för evigheter sedan. Färden går vidare till fots genom kåkstaden till en skola. Vissa av barnen bodde i skolan. Deras skoluniformer var snäppet fräschare än trasor. Alla barn var mycket glada dock och älskade vara med på bild. Vi blev runtvallade i klassrummen där klasserna tackade oss för vårat besök med korta sångstycken. Själv funderade jag på om de inte vore bättre som de lärde barnen något istället för att alla klasser slulle tacka oss och fråga vad vi heter. Därefter hade de ett uppträdande med "musik" och dans. Nästan alla barn är glada och stämmningen är hög. Trots detta kan jag inte undgå att beröras av hur fattiga dessa barn är. Hur lite de har. Och ändå är det ju inte barnen inne på skolan som har de värst. Alla barn går ju inte i skolan så det finns barn som har det klart värre. På vägen där ifrån lägger jag märke till att det ser ut som att väldigt många har tvi sitt plåtskjul. Tv-antenn har de i alla fall. Går förbi ett skjul där en man, låt oss kalla honom Ernst, står och lagar en gammal 15-tums tjocktv. Såna som vi kastar på varann hemma innan vi går å köper en ny superslism-smart-led-plasma-lava-LCD-ADHD-tv. Vi drar vidare i taxin till en girafferia. Man får mata girafferna. Jag sätter en giraffgodis i munnen och får en puss av giraffen. Jag sätter mig i en lektionssal och får lära mig klart imponerande fakta om giraffer. T ex. är deras bakben sjukt kraftiga. Vi känner å en skelettbit som är stentung och får lära oss att en spark- pam!- sen är lejonet dött. Giraffer sover bara 5-20 minuter per dygn, och om de skulle lägga sig med huvet på marken å ta en tupplur på nån timme skulle de dö. Dom måste hålla huvet högt. Vidare till en galleria. Jag köper en toffla, eller två om man ska va noga. Slår även till på ett påslakan så jag slipper bli ångkokt i sovsäcken i natt igen. Tillbaka hit till bussen. Hela dagen hade vi en taxi som väntade på oss när vi höll på me nån aktivitet. Detta kostade oss 170.- i var. Imorrn ska vi på nån form av safari. så lång//