hur mycket kan hända en dag som består av 11-timmar busstur?
23/1
inte mycket trodde jag. lyckligtvis hade jag fel. går på bussen vid 7 på morgonen. Jag blir tilldelad en plats långt bak i bussen som kommer att bli full senare under dagen. Detta var dock en lögn så jag har 2 säten till mitt förfogande under hela resan som var beräknad att ta 10timmar och 50 minuter. Resan tog längre tid. nån gång efter att jag gått på bussen går det på 3 aboriginier som har ett litet barn med sig. Vid ett stopp går de av och en korpulent kvinna röker något. Hon luktar verkligen förfärligt när hon kommer på bussen igen. Jag misstänker att det är något annat än tobak hon rökt. Det är en stolsrad mellan kvinnan och mig. Jag irriterar mig väldigt sparsamt över stanken. Stoppar i hörlurarna och lyssnar till ljuva toner samtidigt som jag lyckas se en kängru. Passerar enorma sockerrörs-odlingar. Något stör mig i mitt stillsamma musiklyssnande. Ut me propphörlurarna ur öronen och upp med blicken. Jag ser aboriginie-kvinnan vifta med armarna å skrika från sin sittplats. Komiskt, tänker jag. I med propparna igen och höjjer volymen. Bussen stannar. Chauffören kommer bak och säger åt kvinnan att hon måste dämpa sig. Han hör henne enda fram trots att hennes plats är över bakaxeln på bussen. Färden fortsätter. Kvinnan fortsätter skrika å vifta. En ung turistkvinna kommer bak och försöker lugna infödingen. Försöket misslyckas. Jag förvånas över att kvinnan bredvid, som den korpulenta infödingen hävdar är hennes syster, inte gör några större försök att lugna den vrålande. Hennes skrik och viftande stör mig mer och mer. Jag tycker synd om det lilla barnet som kanske är släkt med kvinnan. Hennes vrål handlar om att hon älskar busschauffören och kommandon att köra fortare stör mig nu till den grad att adrenalinet börjat pumpa. Helt plötsligt har jag fått super-nog! Jag reser mig och går fram till kvinnan. Adrenalinet i min muskulösa kropp är maxat.
[jag (mycket sansat)] -whats your problem?
[infödingen (hög röst)] -I'm talking to my sister
[jag (än mer sansat)] -can u please keep your voice down? Dont u realise that u are annoying everyone in the bus with your screaming? U are scearing the kid.
[infödingen (högre)] -I can talk to my sister if I want to
[jag (något högre röst än vanligt)] -Yes, u can, but u dont have to shout. She is sitting here right next to u. Keep your voice down!
[infödingen (med jättehög röst)] -Are u going to eat me?
(här ångrar jag lite att jag inte sa "-no, I prefere steak")
[jag (med hög röst)] "whats your problem? are u on drugs?"
[infödingen (fortfarande skrikande)] säger något
[jag, (med en röst som kräver allt adrenalin, lungkapacitet och pondus jag kan åstadkomma. Vrålande så dregglet sprutar i hennes ansikte som är några få decimeter från mitt gap)(få förunnat att få lyssna till)] "-SHUT THE FUCK UP!!!!!"
jag återvänder till min plats. Har en enormt skön känsla i kroppen. På sätt å vis kan känslan jämföras med känslan som uppnås i slutet av en lyckad session av vuxenleken "fram-å-tebax". Nån annan snubbe går fram å försöker tala lugnande med infödingen som inte går att kommunicera med. Jag tänker att jag borde bli förbannad oftare.
Bussen stannar. En polis i ruskigt ful keps kommer och hämtar skrik-kvinnan efter att vi väntat ett tag. Bussen kör vidare.
Vi kommer fram nån timme eller 2 för sent. Ingen shuttle bus väntar vilket är det vanliga när man kommer med grey hound bussarna. Övriga resenärer plockar fram sina telefoner och telefonerar till deras boendeinrättningar. Ingen ska till samma ställe som jag. Eftersom jag inte vill ha strålning på hjärnan och ingen har dött av en promenix börjar jag spatsera efter att fått en vägbeskrivning. Går en bit och frågar igen på en resebyrå. Erhåller en turistkarta samt rådet att ta bussen istället för att bedriva fotvandring med min väska som innehåller på tok för mycket materiel. Trotsar tipset och går istället. Anländer supersvettig. Trots att solen gått ner är det tokvarmt och superfuktigt. 2 tyskor håller på att göra sig i ordning i mitt rum. Jag väntar artigt utan att hetsa på att få ta en duch. kl 19.53 är de klara och frågar om jag ska äta middagen som tillhandahålles gratis av hostelet. Jag får reda på att man tar bussen till utspisningsinrättningen som inte är stationerad på hostelet. När går bussen? frågar jag. 20.00
Bråttom.com. Duschar, jeans på. Skjorta. Hårprodukt i. Parfjum. Ruch ner till incheckningsdisken. Får en biljett och skall precis till att hoppa in i shuttle bussen när jag får reda på att den är full, men kommer tillbaka för att hämta mig. Tillbaka in på rummet. Finjusterar frisyren. På bussen tillsammans med en indier av kvinnligt kön. När vi går av möter vi tyskorna som tydligen haft snabb-ätar-tävlig eftersom de redan är klara med middagen. äter en gratis pasta bollo med indiern. Känner inte för att spendera kvällen med henne, men artig som man är strövar jag ändå runt med henne en sväng efter middagen. In på nån form av butik. hon tappar en kylskåpsmagnet. Tar hastigt upp den och säger "-not broken". Butiksinnehaverskan granskar magneten och hittar en liten defekt. [indiern i en snofsig ton] "-ok I buy it." Betalar 4 dollar med en 100dollars sedel. Går mot hostelet. Passerar en öppen gräsyta. Plötsligt smäller det till. Enorm smäll. Hade jag inte haft en mycket kontrollerbar ringmuskel hade substans trängt ut. Så rädd blir jag. Aldrig har jag vart me om en sån åsksmäll. Konstigt nog syns ingen blixt och inget regn kommer. Upp-piggad av upplevelsen traskar vi vidare.
På rummet har tyskorna en smyg-för-fest eftersom det är strängt förbjudet att dricka på rummet enligt en skylt. Penalties apply. Dock somnar den ena så deras festkväll ställs in. Jag känner konstigt nog fortfarande av att det gungar lite ibland sen båten. Tror att jag kan ha solsting light, så jag går också till sängs.
24/1
Sover ut ordentligt. Tar en pråmenix igen. Tar en fika. Bokar en stendyr snorklingstur. Men ska man ha världens bästa snorkling är det bara lätta på lädret. Det börjar regna. Mot mina instinkter börjar jag shoppa. När man väl satt bollen i rullning är det kört. Köper en handuk, en mugg, 2 t-shirtar samt en keps. Fy faen va me grejjer! Jag som redan har för mycket i min väska. Som tur är finns inte så mycket prylar i världen så att de inte skulle rymmas i väskan.
Får se va kvällen erbjuder för äventyr. Imorgon ska jag på uncle brians day tour. Rekomenderad av många. Dagen efter är snorklingen. Därefter hemresedag.
see u
inte mycket trodde jag. lyckligtvis hade jag fel. går på bussen vid 7 på morgonen. Jag blir tilldelad en plats långt bak i bussen som kommer att bli full senare under dagen. Detta var dock en lögn så jag har 2 säten till mitt förfogande under hela resan som var beräknad att ta 10timmar och 50 minuter. Resan tog längre tid. nån gång efter att jag gått på bussen går det på 3 aboriginier som har ett litet barn med sig. Vid ett stopp går de av och en korpulent kvinna röker något. Hon luktar verkligen förfärligt när hon kommer på bussen igen. Jag misstänker att det är något annat än tobak hon rökt. Det är en stolsrad mellan kvinnan och mig. Jag irriterar mig väldigt sparsamt över stanken. Stoppar i hörlurarna och lyssnar till ljuva toner samtidigt som jag lyckas se en kängru. Passerar enorma sockerrörs-odlingar. Något stör mig i mitt stillsamma musiklyssnande. Ut me propphörlurarna ur öronen och upp med blicken. Jag ser aboriginie-kvinnan vifta med armarna å skrika från sin sittplats. Komiskt, tänker jag. I med propparna igen och höjjer volymen. Bussen stannar. Chauffören kommer bak och säger åt kvinnan att hon måste dämpa sig. Han hör henne enda fram trots att hennes plats är över bakaxeln på bussen. Färden fortsätter. Kvinnan fortsätter skrika å vifta. En ung turistkvinna kommer bak och försöker lugna infödingen. Försöket misslyckas. Jag förvånas över att kvinnan bredvid, som den korpulenta infödingen hävdar är hennes syster, inte gör några större försök att lugna den vrålande. Hennes skrik och viftande stör mig mer och mer. Jag tycker synd om det lilla barnet som kanske är släkt med kvinnan. Hennes vrål handlar om att hon älskar busschauffören och kommandon att köra fortare stör mig nu till den grad att adrenalinet börjat pumpa. Helt plötsligt har jag fått super-nog! Jag reser mig och går fram till kvinnan. Adrenalinet i min muskulösa kropp är maxat.
[jag (mycket sansat)] -whats your problem?
[infödingen (hög röst)] -I'm talking to my sister
[jag (än mer sansat)] -can u please keep your voice down? Dont u realise that u are annoying everyone in the bus with your screaming? U are scearing the kid.
[infödingen (högre)] -I can talk to my sister if I want to
[jag (något högre röst än vanligt)] -Yes, u can, but u dont have to shout. She is sitting here right next to u. Keep your voice down!
[infödingen (med jättehög röst)] -Are u going to eat me?
(här ångrar jag lite att jag inte sa "-no, I prefere steak")
[jag (med hög röst)] "whats your problem? are u on drugs?"
[infödingen (fortfarande skrikande)] säger något
[jag, (med en röst som kräver allt adrenalin, lungkapacitet och pondus jag kan åstadkomma. Vrålande så dregglet sprutar i hennes ansikte som är några få decimeter från mitt gap)(få förunnat att få lyssna till)] "-SHUT THE FUCK UP!!!!!"
jag återvänder till min plats. Har en enormt skön känsla i kroppen. På sätt å vis kan känslan jämföras med känslan som uppnås i slutet av en lyckad session av vuxenleken "fram-å-tebax". Nån annan snubbe går fram å försöker tala lugnande med infödingen som inte går att kommunicera med. Jag tänker att jag borde bli förbannad oftare.
Bussen stannar. En polis i ruskigt ful keps kommer och hämtar skrik-kvinnan efter att vi väntat ett tag. Bussen kör vidare.
Vi kommer fram nån timme eller 2 för sent. Ingen shuttle bus väntar vilket är det vanliga när man kommer med grey hound bussarna. Övriga resenärer plockar fram sina telefoner och telefonerar till deras boendeinrättningar. Ingen ska till samma ställe som jag. Eftersom jag inte vill ha strålning på hjärnan och ingen har dött av en promenix börjar jag spatsera efter att fått en vägbeskrivning. Går en bit och frågar igen på en resebyrå. Erhåller en turistkarta samt rådet att ta bussen istället för att bedriva fotvandring med min väska som innehåller på tok för mycket materiel. Trotsar tipset och går istället. Anländer supersvettig. Trots att solen gått ner är det tokvarmt och superfuktigt. 2 tyskor håller på att göra sig i ordning i mitt rum. Jag väntar artigt utan att hetsa på att få ta en duch. kl 19.53 är de klara och frågar om jag ska äta middagen som tillhandahålles gratis av hostelet. Jag får reda på att man tar bussen till utspisningsinrättningen som inte är stationerad på hostelet. När går bussen? frågar jag. 20.00
Bråttom.com. Duschar, jeans på. Skjorta. Hårprodukt i. Parfjum. Ruch ner till incheckningsdisken. Får en biljett och skall precis till att hoppa in i shuttle bussen när jag får reda på att den är full, men kommer tillbaka för att hämta mig. Tillbaka in på rummet. Finjusterar frisyren. På bussen tillsammans med en indier av kvinnligt kön. När vi går av möter vi tyskorna som tydligen haft snabb-ätar-tävlig eftersom de redan är klara med middagen. äter en gratis pasta bollo med indiern. Känner inte för att spendera kvällen med henne, men artig som man är strövar jag ändå runt med henne en sväng efter middagen. In på nån form av butik. hon tappar en kylskåpsmagnet. Tar hastigt upp den och säger "-not broken". Butiksinnehaverskan granskar magneten och hittar en liten defekt. [indiern i en snofsig ton] "-ok I buy it." Betalar 4 dollar med en 100dollars sedel. Går mot hostelet. Passerar en öppen gräsyta. Plötsligt smäller det till. Enorm smäll. Hade jag inte haft en mycket kontrollerbar ringmuskel hade substans trängt ut. Så rädd blir jag. Aldrig har jag vart me om en sån åsksmäll. Konstigt nog syns ingen blixt och inget regn kommer. Upp-piggad av upplevelsen traskar vi vidare.
På rummet har tyskorna en smyg-för-fest eftersom det är strängt förbjudet att dricka på rummet enligt en skylt. Penalties apply. Dock somnar den ena så deras festkväll ställs in. Jag känner konstigt nog fortfarande av att det gungar lite ibland sen båten. Tror att jag kan ha solsting light, så jag går också till sängs.
24/1
Sover ut ordentligt. Tar en pråmenix igen. Tar en fika. Bokar en stendyr snorklingstur. Men ska man ha världens bästa snorkling är det bara lätta på lädret. Det börjar regna. Mot mina instinkter börjar jag shoppa. När man väl satt bollen i rullning är det kört. Köper en handuk, en mugg, 2 t-shirtar samt en keps. Fy faen va me grejjer! Jag som redan har för mycket i min väska. Som tur är finns inte så mycket prylar i världen så att de inte skulle rymmas i väskan.
Får se va kvällen erbjuder för äventyr. Imorgon ska jag på uncle brians day tour. Rekomenderad av många. Dagen efter är snorklingen. Därefter hemresedag.
see u
Kommentarer
Trackback
