spännande dag på hospitalet
hospitalet dag 3.
Vad har hänt sen jag kom?
I början när jag låg här i sängen hade jag syrgastillförsel i näsan hela tiden via två slangar och en mätare som konstant mätte syresättningen i blodet. Det togs bort dag två. Nu har jag bara dräneringsslangen. Den är ca 1,5m lång och sitter kopplad på ett expansionskärl som hänger på sängkanten som i sin tur är kopplat till undertryck i väggen. Varje gång jag vill förflytta mig från sängen eller dess absoluta närhet måste jag ringa på sköterskan som kommer å drar loss slangen ur väggen. Nån gång har jag fuskat å gjort de själv, men lö personahl upskattar inte detta i den utsträckning som jag skulle önska.
Vid 6 i morse kopplades undertrycket bort för att se vad som hände. Röntgen kl 10 avslöjade att det inte hänt så mycket. Fortfarande ca 3 cm luft mellan lungsäcken och lungan. Dränering tillbaka å undertryck på. Samma sak väntar i morgon.
Medans jag väntar på det roar jag mig med besökare som kommer. Idag har det tidvis varit som en fritidsgård här. Kul att så många vill komma å kolla på en när man e halvmosad=).
Nu har det blivit kväll. Några fossiler tycks ha rullats in i sängar i rummen bredvid. Hon närmast verkar vara dement och skriker på hjälp med ungefär 12 sekunders intervall. Personalen försöker förgäves få henne att använda ringklockan istället. Det ska ringas hit å dit. Andningsmaskinen hemifån måste komma hit. medecinerna hemifrån. Alla försök att få henne att fatta att de har en och annan medecin samt andningsmaskin på hospitalet tycks också vara förgäves. Visst, det är väl synd om henne för att hon är gammal och virrig, men måste ju va lika synd om mig som omöjligt kan hålla mig för skratt när hon ropar med de mest underhållande röster. Mitt brutna revben uppskattar inte skratt lika mycket som mitt sinne.
Vid ett tillfälle frågade hon personalen om hon ringer för mycket. Den mycket tillmötesgående sköterskan svarade glatt "-nej, det är väl lite lagom". Skönt att veta att jag har typ 3276 rigningar tillgodo, som drar mig för att ringa varje gång.
Ligger en kille bredvid mig från ethiopien (stavning?). Han är född 92. Blev rånad i rinkeby. Kan ingen svenska. Har en käkfraktur. Saknar pass och personnummer. Jobbigt läge för stackarn.
Vill ha en bild me idag också. Försökte få till en på expansionskärlet där min lungvätska kommer. Skicket på bilden är nog ungefär som skicket på min motorcykel:
tack för besöken idag.
full mutter!
Vad har hänt sen jag kom?
I början när jag låg här i sängen hade jag syrgastillförsel i näsan hela tiden via två slangar och en mätare som konstant mätte syresättningen i blodet. Det togs bort dag två. Nu har jag bara dräneringsslangen. Den är ca 1,5m lång och sitter kopplad på ett expansionskärl som hänger på sängkanten som i sin tur är kopplat till undertryck i väggen. Varje gång jag vill förflytta mig från sängen eller dess absoluta närhet måste jag ringa på sköterskan som kommer å drar loss slangen ur väggen. Nån gång har jag fuskat å gjort de själv, men lö personahl upskattar inte detta i den utsträckning som jag skulle önska.
Vid 6 i morse kopplades undertrycket bort för att se vad som hände. Röntgen kl 10 avslöjade att det inte hänt så mycket. Fortfarande ca 3 cm luft mellan lungsäcken och lungan. Dränering tillbaka å undertryck på. Samma sak väntar i morgon.
Medans jag väntar på det roar jag mig med besökare som kommer. Idag har det tidvis varit som en fritidsgård här. Kul att så många vill komma å kolla på en när man e halvmosad=).
Nu har det blivit kväll. Några fossiler tycks ha rullats in i sängar i rummen bredvid. Hon närmast verkar vara dement och skriker på hjälp med ungefär 12 sekunders intervall. Personalen försöker förgäves få henne att använda ringklockan istället. Det ska ringas hit å dit. Andningsmaskinen hemifån måste komma hit. medecinerna hemifrån. Alla försök att få henne att fatta att de har en och annan medecin samt andningsmaskin på hospitalet tycks också vara förgäves. Visst, det är väl synd om henne för att hon är gammal och virrig, men måste ju va lika synd om mig som omöjligt kan hålla mig för skratt när hon ropar med de mest underhållande röster. Mitt brutna revben uppskattar inte skratt lika mycket som mitt sinne.
Vid ett tillfälle frågade hon personalen om hon ringer för mycket. Den mycket tillmötesgående sköterskan svarade glatt "-nej, det är väl lite lagom". Skönt att veta att jag har typ 3276 rigningar tillgodo, som drar mig för att ringa varje gång.
Ligger en kille bredvid mig från ethiopien (stavning?). Han är född 92. Blev rånad i rinkeby. Kan ingen svenska. Har en käkfraktur. Saknar pass och personnummer. Jobbigt läge för stackarn.
Vill ha en bild me idag också. Försökte få till en på expansionskärlet där min lungvätska kommer. Skicket på bilden är nog ungefär som skicket på min motorcykel:
tack för besöken idag.
full mutter!
Kommentarer
Trackback
