Jeppe

Jag står på post 2, inne i det förbjudna omrädet. Det är mörkt ute. Jag har massa folk omkring mig, alla påväg in genom grinden till högvaktsflygeln där Victoria bor. Nån form av fest evenemang. Jag står inne i kuren, som är som en vanlig postkur fast större. Tre tjejjer står där med mig. Lita salongsberusade och glada. Jag märker att en av dem är mycket lång och med mycket stora bröst. Känner mig trängd av dem, och den långa står så nära mig att hon trycker sina bröst mot mig som är i ansiktshöjd för mig. Känner mig trängd så jag sträcker på mig och skickar ut dem ur kuren. De verkar bli stötta av detta och tydligen snackar de bakom ryggen på mig med en brat-kille med mörkblå tröjja och långt, vågigt, sliskigt back-slick. Han e lite på lyset han me å tänker välta den stora kuren med mig där i. Jag går ut å hävdar min auktoritet genom att ta ner vapnet å skrika: BACKA, BACKA SA JAG! Fortfarande mängder med folk kring mig, å när de märker att jag är fientligt inställd tar en tjejj, klädd i rött, som står i sydlig riktning, upp en sten å kastar mot mig. Jag vänder mig om och ser att en äldre kvinna, i nordlig riktning, klädd i blått, också kastar en sten mot mig. Jag bli omäkta förbannad och går till kvinnan i blått för att konfrontera henne, efter som hon står närmast av stenkastarna. Jag håller vapnet på bröstet och säger något hon inte verkar reagera på. Jag blir ännu argare och adrenalinet forsar ut i kroppen. Jag ger henne en smäll med axelstödet på vapnet men hon verkar inte reagera tillräckligt på detta heller utan börjar bara vända ut från det förbjudna området i massan av halvfulla människor, i varierande åldrar. Vid dethär laget är jag rasande. Jag ger henne en ordentlig smäll med axelstödet i ryggen, fast denna gång med vapnet vänt som en "smör kärnare". Tittar inte hur det går för henne utan vänder istället mot kvinnan i rött, som kastade stenen ur sydlig riktning. Känner att folket inte riktigt förstår vem som bestämmer och allvaret i situationen. Kvinnan i rött är för långt bort för att jag ska ta mig tid att ta mig dit, men jag ser ändå ett hånfullt ansiktsuttryck hos henne. Detta blir droppen för mig så jag skjuter ett varningsskott strax till höger om henne. Ingen större reaktion hos folkmassan ändå.
Plötsligt är det ljust. Drottningholmsparken ser lite ut som en golbana, med gräs, sand och vatten. Solen skiner. Jag ser en hund som tillhör kvinnan i blått som kastade andra stenen. Inte lika mycket folk längre, men jag är helt rasande ändå så jag bestämmer mig för att skjuta den vit/bruna stackars hunden som springer lös. Jag skjuter ett skott stående men inser att jag har för dålig skjutställning så jag går ner i knästående och sänger iväg några skott till. Jag tänker på att jag bara har 10 patroner i magasinet, och jag måste träffa den satans hunden. Jag bedömmer avståndet till 300m. siktar lite över för att kompensera för den dalande kulbanan. Tänker på att krama av skottet. Pang. miss. fan. har jag nå mer am? jag måste siktat för högt. pang. där satt den. hundjäveln faller till marken. Jag vaknar. Inser att det var en dröm. Reser mig ut sägen som jag har i min postkur som nu helt ändrat utseende. Postkuren är på ca 3x3m och är mysigt inredd med en säng, gardiner och som en skyltdocka, med underdel i brons och överdel i trä. Dockan har inget huvud men är klädd i vit skjorta och slips. Tanken slår mig om det är så jag sa förvara en eventuell extraskjorta. Jag kommer ihåg min dröm medans jag tar mig ut ur kuren(/stugan). Kollar genast hur mycket ammunition jag har i magasinet. Sju patroner av 15 som vi hade från början. Eller va det 10 vi hade? jag kollar lite efter tomhylsor på marken utanför där solen fortfarande skiner och inser att de måste vart 15 patroner vi hade. Men va har jag gjort? Hur kan det vara såhär? Fan, Fan, Fan!!! Det var bara en dröm, men faktum kvarstår att jag har för få patroner kvar. Jag lyfter blicken. Ser en man ta upp den döda hunden som nu ligger på en sanddyda en bit ut, mellan det blå vattnet som slingrar sig genom parken. Ser en man lyfta den döda hunden i bakbenen och seda hiva ut den i vattnet med ordentlig kraft. Puh. Då är jag av med den,tänker jag. Men jävlar va me problem jag har ändå. Skjutit mot en människa. Dödat en hund. För få patroner kvar. vad ska kaptenen säga? Kaptenen kommer och jag börjar berätta denna berättelse. Som ni märker är den lång och detaljrik, så hon lessnar på att lyssna och går där ifrån. Va fan e de som händer? Jag hamnar i den djupaste av kåmor. Går in i kuren, väder mig mot utgången och böjar gå. Det är dagg i gräset så kuren, som inte alls är lika stor längre, glider med i gräset när jag går. kuren har heller inget golv längre och är faktiskt ganska trång. Det sluttar lite utför så kuren glider lätt. Jag är påväg mot mannen som kastade i hunden i vattnet. Jag ser honom långt bort. Plötsligt inser jag att det måste vara jättetungt att putta tillbaka kuren efter som det är mot-lut åt det hållet. Jag stannar, går ur kuren och börjar försöka få tillbaka den. Jag har kommit ca 200m. Fan! Det är omöjligt. Va håller jag på med? Inser att kuren står mot en liten, men mycket brant, sluttning i gräsmattan. Då dyker en kille upp. Han är värnpliktig och ska lösa av mig på min post. Han hjälper mig att få upp kuren utan att fråga något. För att få upp kuren hjälps vi åt att ta isär dockan, som nu är tillbaks i kuren. Trä-delarna väger nästan inget, men när vi fått ut brons-delen blir kuren jättelätt att flytta. Kuren tillbaka på sin plats och är igen 3x3m stor och mysigt inredd. Jag står inne i kuren med den värnpliktige killen och hans kollega. Kollegan berättar att hon heter Annelie, fast i lumen har hon fått smeknamnet bus-Annelie..

Jag vaknar. Igen. Denna gång ligger jag i min säng i högvaktsflygeln. Fattar inte riktigt först vad som hänt å inte, efter som jag vaknade en gång i drömmen också. Jag inser snabbt dock vad som är verklighet. kollar klockan: 15.40. Alltså har jag sovit ett par timmar. Är glad att jag vaknade så jag inte missar middagen som böjar serveras kl 15. väcker de andra och går ner och äter och plågar andra med min långa dröm-historia. Är förvånad att jag kommer ihåg hela drömmen, så jag tänkte att jag skriver ner den här så är det upp till en själv om man vill plåga sig genom den långdragna, osammanhängande historien.

Ah. dags å sova igen.

//Jeppe -tar upp onödigt mycket av din dyrbara tid i onödan emellanåt